Expedition Grönlands norrsken

Vi lyfter från Stockholm och landar i Köpenhamn, där det bara är en kort promenad till hotellet. Här kan bagaget förvaras samtidigt som du har möjlighet att ta den korta resan med tåg eller tunnelbana in till centrum på egen hand och ge dig ut på upptäcktsfärd. Kanske vill du ta en promenad i Tivoli, den världsberömda nöjesparken och trädgården, eller strosa mellan byggnader som Christiansborg eller Amalienborg eller kanske ta en promenad i Nyhavn.

På eftermiddagen är det möjligt att checka in i rummet och här kan du vila inför morgondagens äventyr.

Efter en flygresa på knappt 6 timmar landar vi i Kangerlussuaq tidig eftermiddag lokal grönländsk tid, vilket innebär minus tre timmar jämfört med svensk tid.

Kangerlussuaq är den största av Grönlands internationella flygplatser för civil trafik. Härifrån går flyg till västra och norra Grönland. Permanent bor här ca. 400–500 personer, och här ligger också Albatros Arctic Circles huvudkontor, hotell och souvenirbutik, bara 100 meter från flygplatsbyggnaden.

Det var amerikanerna som byggde flygplatsen under andra världskriget. Under namnet Bluie West Eight etablerades 1942 en stor flygbas i slutet av den drygt 160 km långa fjorden Søndre Strømfjord. Flygbasen var strategiskt viktig, men med en ökad teknisk utveckling förlorade basen gradvis sin betydelse och 1992 lämnade amerikanerna platsen och lämnade anläggningar och byggnader till Grönlands hemmastyre.

Direkt efter ankomst till Kangerlussuaq finns möjlighet att åka på en spännande utflykt till Russell Glacier. Denna del av inlandsisen står som en isvägg – på sina ställen upp till 60 meter – och bildar en tydlig kontrast mellan land och is. Ibland kallas den Renglaciären och namnet kommer av att vandrande renar regelbundet ses här. Även utan närvaro av djur är platsen i världsklass vad gäller fotomotiv och sinnesfrid över naturens orörda skönhet.

Turen till en av områdets och världens mest spektakulära glaciärer sker i en tundrabuss med fyrhjulsdrift, som är gjord för terrängen och grusvägen. Längs vägen spanar vi efter områdets djurliv, framför allt renar och myskoxar, medan guiden berättar om området och dess historia. Efter glaciärbesöket går vi till restaurang Roklubben där vi äter en grillad lunch.

på eftermiddagen kör vi till hamnen, ca. 12 km väster om flygplatsen för avresa med vårt fartyg. I Zodiac-båtar tas gruppen i mindre grupper de några hundra metrarna ut i fjorden, där fartyget ligger ankrat. Hytterna tilldelas, säkerhetsrutiner gås igenom och medan vi äter middag i den vackra salongen börjar vi färden ut genom den 160 km långa fjorden.

(Utflykten ingår inte i resans pris, se mer under extra utflykter)

Vår första hela expeditionsdag anländer vi till den lilla bosättningen Kangaamiut, en mycket pittoresk bosättning i Grönlands centrala Qeqqata-region. Här i Kangaamiut går livet i en lugnare takt än i huvudstaden Nuuk, och eftersom området är omgivet av näringsrika vatten och ett stort inland fullt av vilt, lever lokalbefolkningen fortfarande ett till stor del traditionellt liv med jakt och fiske. Vi vandrar till heliporten på toppen av kullen för en fantastisk utsikt över bosättningen och det omgivande fjordlandskapet. Du kan också ha tur att träffa den vänliga lokalbefolkningen under en uppvisning av traditionella kläder eller sälgarvning. Konstnärerna i Kangaamiut är kända över hela Grönland, och några av lokalbefolkningens mest magnifika verk kan ses på stadens lilla museum.

På eftermiddagen åker vi in i Evighetsfjorden/Kangerlussuatsiaq, en av många djupa fjordar mellan de branta bergen i denna region. Namnet Evighetsfjorden syftar på det enorma inloppet, medan det grönländska namnet "Kangerlussuatsiaq" översätts som "Den ganska stora fjorden" - något av en underdrift! 

Evighetsfjorden sträcker sig cirka 100 km in i de glaciärklädda bergen och genom den stora inlandsisen som täcker större delen av landet mellan Nuuk och Sisimiut – Grönlands två största städer. Vi kommer att försöka utforska området på en Zodiac-tur framför Evighetsglaciären, som flyter ut i fjorden från Maniitsoq-isen ovanför. Håll utkik efter kalvning från glaciären.

Under natten har vi färdats söderut och vid inresan till Nuuk på eftermiddagen finns goda chanser att uppleva områdets nästan permanenta bestånd av knölvalar. En av världens minsta huvudstäder är, i grönländska sammanhang, en mäktig metropol – här bor idag hela 17 000 människor, vilket är nästan en tredjedel av Grönlands hela befolkning. Området har varit bebott av Saqqaq-kulturen före inuiterna ända tillbaka till 2200 f.Kr. 

Från ca. år 1000 till 1350 följde nordborna, som med Erik den Röde slog sig ned på Sydgrönland och i Nuukområdet. Under samma period anlände medlemmar av den så kallade Thule-kulturen, inuiternas förfäder till dagens grönländare. De var långt bättre rustade för att överleva i den hårda arktiska naturen än nordborna, som försvann omkring år 1350. Inte långt därefter började européerna återigen dyka upp längs den grönländska kusten. Holländska, baskiska och skotska valfångare kom till landet redan på 1500-talet.

Grönlands moderna historia börjar 1721, då den norske missionären Hans Egede grundade den första åretruntbemannade kolonin och handelsstationen nära Nuuk. Egede kom faktiskt till Grönland för att omvända de katolska nordborna till protestanter, men han fann snart att nordborna hade försvunnit, ett mysterium som ännu inte är definitivt löst. Nuuk blev centrum för utbildning redan 1847, då lärarseminariet låg här. 1908, när handel och administration officiellt separerades, blev Nuuk värd för Sydgrönlands landsråd, en styrelseform och ett råd som fortsatte att verka till efter andra världskriget, då staden blev det administrativa, kommersiella och politiska centrumet för hela landet. 1979 blev Landstinget helt naturligt placerat här, och staden fick status som hela landets huvudstad. Grönlands vackra Nationalmuseum ligger i den gamla koloniala hamnen. Förutom en allmän samling av inuiternas etnografi, är det här du kan se de berömda mumierna av kvinnor och barn från Qilaqitsoq vid Uummannaq. På kvällen säger vi farväl till huvudstaden och drar vidare söderut.

Från Nuuk följer vi den här stora öns karga kust norrut. Alla bosättningar på Grönland (med undantag för Kangerlussuaq) ligger direkt vid landets havskust, och de allra flesta invånarna (cirka 50 000) bor på den smala kustremsan på västkusten som vetter mot Davissundet. Havsströmmar för varmt vatten upp västkusten från Atlanten och berikar dessa vatten med ett rikt djurliv. Under vår dag till sjöss är det bra att ha ett öga på havet! Valar, sälar och en mängd olika sjöfåglar är vanliga i dessa vatten.

Tidigt på morgonen går Ocean Albatros förbi de majestätiska bergen i Tunulliarfik Fjord mot den lilla stranden Itilleq. De södra fjordarna på Grönland har en helt annan miljö än den kalla nord- och östkusten. Här, på ungefär 60°N, befinner man sig i nivå med norra Skottland eller södra Skandinavien och klimatet matchar ungefär breddgraden. Här är vädret lugnt, stabilt och fuktigt med mycket varmare somrar och mildare vintrar än resten av landet. I stället för steniga sluttningar är fjordarna här omgivna av grönskande ängar och små fåruppfödningsboplatser, av vilka Qassiarsuk och Igaliku kanske är de mest kända. När vi kliver iland på morgonen vid den skyddade bukten Itilleq leder en stig oss till bosättningen Igaliku. Vi vandrar genom de gröna kullarna för att se ruinerna av det nordiska biskopsrådet i Garðar – en gång en plats med stor makt och inflytande i detta avlägsna hörn av den nordiska världen. På eftermiddagen beger vi oss till andra sidan fjorden till fårbygden Qassiarsuk.

Även om den moderna bosättningen grundades 1924, har platsen en fascinerande och mycket äldre historia. Det var här som den legendariske nordiske upptäcktsresanden Erik den Röde slog sig ned efter att ha blivit förbjuden på Island. Han kallade landet han upptäckte "Grönland" för att uppmuntra andra bosättare att följa honom - ett marknadsföringsknep som har fungerat i över tusen år! Erik den Röde bosatte sig i detta gröna landskap och lät bygga en liten gård i typisk nordisk stil och kallade sitt nya hem för 'Brattahlíð'. Erik höll själv fast vid de nordiska gudarna, men hans hustru Thjodhild var kristen. Enligt berättelsen sägs det att hon vägrade att dela säng med honom tills han byggde en kyrka för henne, vilket han så småningom gjorde (även om han vägrade att ha den inom synhåll från sitt hus).

De nordiska nybyggarna på Grönland fanns kvar i nästan 500 år, men försvann från alla historiska uppteckningar i början av 1400-talet. Om det var pest eller svält som drabbade dem, eller om ett försämrat klimat helt enkelt tvingade dem att återvända till Norden, är fortfarande en livlig debatt. Idag kan konturerna av byggnader (inklusive Eriks gård och Thjodhilds kyrka) ses tillsammans med otroligt noggranna rekonstruktioner av Eriks gård, där moderna inuitbönder fortsätter att verka till denna dag. En staty av Erik syns nu i området, och hans son Leif skulle bli den förste européen att nå Baffin Island och Newfoundland. Platsens rika och fascinerande historia och kultur, både gammal och ny, gör att bosättningarna Brattahlíð och Garðar idag är en del av UNESCO:s världsarv Kujataa.

Vi har medvetet uteslutit Kap Farväl, Grönlands sydligaste punkt, från vår rutt. Det råder ingen tvekan om att de kala klipporna på 59° 47' North har ett legendariskt rykte, men den alternativa rutten inomskärs är mycket mer spektakulär och naturligtvis mindre påverkad av öppet hav och starka vindar. Vi går därför in genom Prins Christian Sund, den 60 km långa fjorden som går från Atlanten på östkusten genom landet till bosättningen Aapilattoq i sydvästra Grönlands fjordland. Sundet har branta bergssidor och många äventyrslystna kajakpaddlare har hamnat i problem på grund av det mycket begränsade antalet landningsplatser. Den gamla väderstationen Prins Christian sund, som fram till för några år sedan var bemannad av hårdföra meteorologer, är en intressant punkt i den östra änden av vår rutt.

Resan genom Prins Christian Sund är en av kryssningens mest spännande och kritiska passager. Även under de bästa förhållandena kan stora isberg hindra passagen, men bryggan får dagligen iskartor och satellitbilder. Under kvällen tar vi oss genom sundet och beger oss under natten norrut längs östkusten.

Skjoldungen hyllas med rätta som ett av de vackraste områdena i hela östra Grönland. Belägen på 63° norr är ön inklämd av smala, branta fjordar och djupt inne i dessa hittar du ett bördigt och milt klimat.
Fridjof Nansen kom förbi här på sensommaren 1888 i sitt sökande efter en landstigningspunkt för den första inlandsisöverfarten, och han skrev: "Skjoldungen är ett land som i sin vilda skönhet inte kunde mäta sig med något av det vi tidigare sett. På alla sidor störtade glaciärer ner i sjön”. Skjoldungen är också namnet på en numera nedlagd pub, belägen på den sydvästra sidan av ön. Här bodde uppemot 100 personer fram till 1965, och några hus finns kvar. 

Vi fortsätter till Dronning Marie Dal i områdets nordvästra hörn för att titta närmare på den intressanta floran. Efter Skjoldungen och Ilertakajik-fjorden tar det alpina landskapet slut och härifrån kan vi uppleva att inlandsisen över stora sträckor når ända ut till kusten och bildar sammanhängande hyllor, som man känner igen från Antarktis. I Bernstorff Isfjord ligger den mest produktiva glaciären på sydöstra kusten och vi håller ett bra avstånd i de isfyllda och svåra farvattnen.

Den enorma Sermilikfjorden ligger mellan ön Ammassalik och det grönländska fastlandet. Sermilik är ett typiskt beskrivande grönländskt ortnamn, som ungefär betyder "glaciärfjorden", och det är ingen hemlighet varför: denna vattenväg är full av enorma isberg och bland de mest spektakulära naturscenerierna i regionen. Isbergen här kommer till största delen från den enorma Helheimglaciären, en av de största glaciärerna i detta iskalla land. Helheim och andra glaciärer som rinner ut i fjorden kommer direkt från Grönlands inlandsis, som kan ses österut. 

Mängden is är avgörande för exakt vilka aktiviteter vi har möjlighet att göra i Sermilikfjorden. Om vind-, väder- och isförhållandena tillåter är det möjligt att komma iland för att beundra det spektakulära landskapet och den orörda naturen i området. Ett alternativ är en upptäcktsfärd till havs för att beundra områdets naturliga isskulpturer på en Zodiac-kryssning med isbergen som följeslagare. Oavsett vad vi gör kan du förbereda dig på att bli imponerad av skönheten på denna äventyrliga plats.

På morgonen åker vi en bit österut mot Ikateq, en spektakulär fjord med en fascinerande historia. Under andra världskrigets mörkaste dagar etablerade amerikanska styrkor en flygbas här (en i nätverket av
flygbaser, som även omfattar Kangerlussuaq på västkusten) som skulle fungera som mellanlandning för flygplan som flyger mellan Europa och Nordamerika. 

Östra Grönlands karga landskap innebar att inflygningen till flygplatsen var farlig med frekvent dimma som dolde de förrädiska bergen. Stora resurser investerades i Ikateq Airbase (även känd som Bluie East Two), som hade en 1 500 meter lång landningsbana, hangar, baracker och en hamn. En flotta av militärfordon och tusentals fat bränsle fördes också till denna avlägsna region. Med Tysklands nederlag, förbättringar av interkontinentala flygplan och ökade spänningar med Sovjetunionen, övergav den amerikanska militären basen 1947 och lämnade nästan allt bakom sig.

Flygbasen har varit en stridsfråga mellan Nuuk, Köpenhamn och Washington i många år. Många i den grönländska regeringen ville att platsen skulle städas upp och att ruinerna skulle tas bort, vilket är en dyr och logistiskt utmanande uppgift. Till slut gick den danska regeringen med på att ta bort farligt avfall från platsen (främst förfallna bränslefat), men lämnade resten av utrustningen som en viktig del av den regionala historien. Mer än 75 år senare står dock nästan allt fortfarande kvar som när amerikanerna lämnade det. Ikateq är verkligen en unik plats, och ett minne från andra världskriget: kuslig, fascinerande och omgiven av fantastiskt vacker natur. 

Vi tillbringar eftermiddagen i den lilla byn Kuummiut, som ligger i fantastiska omgivningar i den lugna Ammassalikfjorden. Kuummiut, som betyder "Människor som bor vid floden", är en av de större bosättningarna i området och en av de mest välmående. Här finns några av östra Grönlands rikaste fiskevatten och i Kuummiut finns regionens enda fiskfabrik. Fiskare från milsvida omkring kommer in genom Ammassalikfjorden (som är bred nog att vara i stort sett isfri året runt) för att sälja sin fångst här.

Kuummiut är en perfekt plats för att uppleva livet i en östgrönländsk bygd. Där andra städer har trafik har Kuummiut ljudet av slädhundar och vinden som susar genom gräset. Det finns inga vägar som leder in eller ut ur denna isolerade bosättning, och havet är huvudvägen för lokala transporter – även om motorbåtar så småningom har ersatt de traditionella umiakkerna (kvinnobåtarna) som förde människor till dessa stränder för länge sedan. Det är en perfekt plats att sitta och se isbergen passera förbi och kanske se valar som ofta leker i det lugna vattnet utanför kusten. Från Kuummiut navigerar vi vidare genom den labyrintiska fjorden och sätter kurs mot Sermilik.

På vår resa längs kusten anländer vi på morgonen till Tasiilaq, östra Grönlands största stadssamhälle. Den första kontakten med grönländarna i detta område togs av sjöofficer Gustav Holm 1885 på den berömda umiakexpeditionen. På initiativ av Gustav Holm etablerades 1894 en dansk missions- och handelsstation i Angmagssalik, nuvarande Tasiilaq. 

De stora avstånden förknippade med resor i Arktis gjorde att människor i Östgrönland (Tunumiit) isolerades från sina kusiner västerut, och språket, traditionerna och kulturen i Östgrönland skiljer sig därför markant från vad som finns i andra delar av landet. Här är gamla traditioner starka. Denna region på Grönland var hem för den sista angakkuit (shaman) på Grönland och är också hem för tupilak - ett monster skapat av djur (och ibland mänskliga) kroppsdelar och animerat av kraften från en angakkuq för att förstöra fiender. Att skapa ett sådant monster var farligt eftersom det kunde vändas av en kraftfullare magiker och attackera dess skapare.

De första européerna var nyfikna på hur dessa mörka bestar såg ut, och lokalbefolkningen karvade imitationer i ben eller horn, vilket var början på en av Grönlands finaste konsttraditioner. Tupillackerna, gjorda av hantverkare i Tasiilaq, anses vara bland de bästa i landet. Tasiilaq ligger i en perfekt naturhamn på ön Ammassalik (som betyder "platsen för många lotter"). Även om det på ytan ser ut som städer på västkusten, är landskapet kargare, människorna färre och slädhundarna betydligt fler. Här i Tasiilaq finns det gott om möjligheter att utforska utmärkta vandringsleder som Blomsterdalen som ligger nära staden. 

Den som vill fördjupa sig i Tunumiit-kulturen kan besöka museet som ligger i stadens gamla kyrka. Den som vill skaffa några souvenirer utöver det vanliga kan besöka konstverkstaden Stunk, där skickliga hantverkare skapar vackra saker av lokala naturmaterial.

Under resan hålls inspirerande och lärorika föreläsningar om både Islands och Grönlands historia, om det arktiska klimatet och om naturen och djurlivet som vi kan uppleva under kryssningen. Under dagen måste vi förstås också hålla utkik efter eventuella sjöfåglar och valar som dyker upp runt fartyget. Chanserna är goda!

Efter ankomst till Islands huvudstad är det dags att ta farväl av Ocean Albatros och personalen ombord. Vi kör till flygplatsen i Keflavik, där flyget hem väntar.