Mexiko, Guatemala och Honduras

Vi reser från Stockholm till Mexico City. Vi åker vidare från flygplatsen till vårt hotell i denna imponerade miljonstad.

Vi startar med en stadsrundtur runt omkring Mexicos centrala torg, el zócalo. Vi besöker nationalpalatset med de världsberömda freskomålerierna av Diego Rivera. En fantastisk introduktion till hela Mexikos historia.  (Om det pågår officiella aktiviteter i nationalpalatset är det tyvärr inte möjligt att komma in. )

Sedan besöker vi stadens imponerande katedral och kikar in i Templo Mayor, aztekstaden Tenochtitlans stora tempel, som delvis grävdes ut under 80-talet. Från början låg Tenochtitlan på en ö mitt i Texcoco-sjön. När spanjorerna invaderade staden tröttnade de på de många översvämningarna som förstörde ”deras” huvudstad och dränerade därför hela stadens centrum. Till sist var bara en mindre version av Texcoco-sjön kvar väster om staden. Detta har sedan dess medfört generell vattenbrist i hela Mexico City.

Vi fortsätter till Nationalmuseet för antropologi som är verkligen är en upplevelse i särklass. Den enastående samlingen – och kanske lika enastående inredningsarkitekturen gör detta till ett museum i världsklass. Museet ger oss en fin introduktion till vår resa och en överblick över landets många kulturer, deras speciella egenheter och inbördes påverkan.  Senare på eftermiddagen fortsätter vi till Frida Kahlo-museet, det Blå huset, som både var hennes barndomshem och hennes hem tillsammans Diego Rivera, fram till hennes död 1954. Museet rymmer en intressant samling av mexikanskt konsthantverk och antikviteter. En del av hemmet är i precis samma skick idag som vid hennes död 1954 och särskilt i köket, matrummet och sovrummet kan man än i dag känna hennes starka personlighed.

På morgonen besöker vi den berömda tempelstaden Teotihuacan, ett av Latinamerikas största ruinkomplex. Staden stammar från 200 år f.Kr., men byggdes under en lång period. Staden hade sin blomstringstid mellan 450-650 efter Kr. och var vid den tiden förmodligen den största staden i världen.

Under den här perioden byggdes även den 65 meter höga Solpyramiden och detsamma gäller för Månpyramiden som ligger vid slutet av den två kilometer långa Avenida de los Muertos – “De dödas allé”, som är det namn som aztekerna 800 år senare gav till stadens huvudgata.

På eftermiddagen besöker vi Basilica de Nuestra Señora de Guadalupe, som årligen besöks av cirka 20 miljoner pilgrimer. Här startade helgonkulten för Jungfrun av Guadalupe på  1500-talet som idag är Mexicos och hela Mellanamerikas skyddshelgon. Hon uppenbarade sig den 12 december 1531 för indianen Juan Diego och enligt uppgift brändes jungfruns bild fast på hans tunika som bevis på det mirakel han bevittnade.

På förmiddagen flyger vi över det mexikanska höglandet mot staden Tuxtla. Vi fortsätter med buss till den vackra Sumideroravinen. Den anses vara en av Mellanamerikas mest fascinerande naturfenomen. I botten av ravinen går vi ombord på båtar och åker ut på Grijalva-floden, där de lodrätta klippväggarna tornar upp sig i en höjd av 1000 meter på båda sidorna av floden. Det är en mycket vacker resa där vi förmodligen även för se en del fåglar och andra vilda djur i området.

Från Sumidero kör vi cirka en timme till San Cristóbal de las Casas, som är centrum för den stolta indiankulturen i Chiapas-provinsen. Det är en mysig stad med sluttande gator och ett typiskt friskt höglandsklimat.

San Cristóbal de las Casas är uppkallad efter den berömde munken och biskopen, Bartolomé de las Casas. Under Spaniens erövring av Mexico stödde han indianerna och fick inkvisitionen och kungaparet att ge vissa rättigheter till ursprungsbefolkningen. Här i San Cristóbal, två kilometer över havets yta möts folk från de lokala tzotzil-grupperna, chamula och zinacantek-folken för att handla.  Trots det långa spanska och kyrkliga inflytandet har tzotzilerna lyckats behålla och utveckla många av deras egna traditioner. De är mycket stolta över sina traditioner som de förväntar sig att vi respekterar, särskilt att de inte vill bli fotograferade. Det är totalt fotoförbud inne i kyrkan i San Juan de Chamula.

Förmiddagen ägnar vi åt besök hos ursprungsbefolkningen, chamula- och zinacantek-folken. Chamula-folket bär en tjock, vit ull-kofta med ett mångfärgat bälte och halvlånga byxor, medan zinacantek-folket ofta har på sig dräkter i blå, lila och gröna nyanser och platta, runda palmhattar med fladdrande band. Det är viktigt att respektera att de inte vill bli fotograferade och speciellt inne i kyrkan San Juan de Chamula råder totalt fotoförbud. Här finns inga sittplatser, utan halm och barr på golvet och katolicismen blandas med gamla mayatraditioner på ett fascinerande sätt. Från San Juan de Chamula fortsätter vi till den frodiga Zinacantán-dalen. Vi passerar fält med kryddor, blommor, squash och citrusväxter. I dalen lever Chiapasindianerna och här finns en stor hantverksproduktion. Efter att vi har sett oss runt återvänder vi till San Cristobál och har eftermiddagen på egen hand.

Vi går upp tidigt för att bege oss söderut till Guatemalas gräns mot den panamerikanska huvudvägen. Trots att vi åker på huvudleden mellan Nord- och Sydamerika lämnar trafiken och vägförhållanden en del att önska.  Efter att ha korsat gränsen till Guatemala kör vi genom Huehuetenango och vidare sydöst till vårt mål, landsorten Panajachel där vi övernattar i två nätter. Dagen innebär 11-12 timmars körning, men den största delen av tiden kan vi njuta av den fantastiska utsikten när vi kör genom höglandet.

Landsorten Panajachel ligger vid Atitlan-sjön, som i sig själv är en storslagen syn. Sjön är omgiven av gröna berg och purpurfärgade vulkaner och vattnets nyanser skiftar konstant från den mörkaste gröna till den klaraste turkis, beroende hur solen och molnen står på himlen. Det här är en fantastisk blandning av sällsynt skönhet och traditionell indiansk kultur.

Från Panajachel har man en fantastisk utsikt över sjön. Runt omkring den här legendariska sjön ligger 12 små isolerade byar som spanjorerna uppkallade efter Jesu 12 lärjungar: San Pablo (Paulus), San Pedro (Petrus), San Antonio (Andreas) och så vidare. Man känner lätt igen invånarna från varje by på de speciella mönstren och färgerna på deras vävda kläder som visar var de kommer ifrån och vem de är. Flera av byarna har dessutom deras eget språk. 

Under dagens båtutflykt njuter vi av synen av de tre branta vulkanerna som omger sjön och mötet med de lokala indianerna som lever på samma sätt som de har gjort i flera århundraden. Vi åker ut med båt och besöker en eller flera av de små byarna.

Vi lämnar Atitlán tidigt på morgonen för att åka till Antigua, som en gång i tiden var den tredjestörsta staden i hela Latinamerika. För mer än 200 år sedan var Antigua landets huvudstad och hade mer än 60 000 invånare. Staden ligger vackert omgiven av tre vulkaner och en fridfull, delvis restaurerad kolonialstad. Vi kommer fram vid lunch och äter på en av de trevliga restaurangerna.

På den efterföljande stadsrundturen vandrar vi genom kullerstensgränderna och njuter av låga husens pastellfärger, den spanska kolonialarkitekturen och skickligt snidade träportaler. Vi ser även San Francisco-kyrkan där det katolska helgonet Hermano Pedro är begravd och besöker ett sjukhus som har fått sitt namn efter samma helgon och som hjälper fattiga i området. Vi har gott om tid att gå runt i den historiska staden och kanske kika på några av butikerna med silver- och jade-smycken och textil av hög kvalitet.

På dagens morgonutflykt kör vi till utsiktspunkten Cerro de la Cruz. Härifrån kan vi njuta av utsikten över Antigua och de många kyrkorna, parkerna och de vackra husen. Vi kör igenom Ciudad Vieja, Guatemalas första huvudstad, på vår väg till ett jordbruk för macadamianötter. Delikatessnöten kommer ursprungligen från Australien, men det här projektet går ut på att plantera nöt-träden i Guatemala för att ge landets fattiga en möjlighet att tjäna pengar på att sälja nötterna. Vi kommer tillbaka till Antigua för lunch och kommer bland annat förbi busstationen där det är mycket liv och rörelse bland de många vackert dekorerade bussarna.

På eftermiddagen har vi tid att njuta av Antigua på egen hand.

I dag ska vi närmare på de fascinerande mayaruinerna i Copán, som var en viktig stadsstat under mayaperioden. Ruinerna, som stammar från cirka 250-850 efter Kr., är en av de viktigaste utgrävningarna från mayafolkets högkultur. Området var bebott redan från 1500-talet före Kr.

Copán är berömt för Hieroglyfernas trappa, som är den längsta sammanhängande hieroglyfskriften från mayacivilisationen som man har hittat: På trappan beskrivs Copáns härskare genom 450 år i både skrifttecken och med avbildningar.  Dessutom har området många vackert uthuggna stelar (upprättstående stenplattor) och byggnader, tempel, pyramider, altare och mayakulturens näststörsta bollbana.

Stadsstatens framgång blev även dess undergång: På slutet av 700-talet hade befolkningstalen stigit så kraftigt att lantbruket inte räckte till och det uppstod matbrist. Copáns siste kung besteg tronen 822, men redan 200 år senare var dalen i princip helt avfolkad och djungeln övertog de storslagna byggnaderna. Det var den upptäcktsresande Juan Galindo som hittade fram till dem igen och 1939 tog han en tecknare med sig för att dokumentera fynden, efter att lokala arbetare hade rensat upp den täta djungeln som täckte mayastaden. Från 1977 blev Copán restaurerat och konserverat och är nu med på UNESCO:s lista över världens kulturarv. 

Vi fortsätter längre österut mot Izabalsjön till den lilla landsorten Rio Dulce, där vi checkar in på vårt hotell.

Förmiddagen lägger vi på att utforska området runt Lago Izabal som är känt för sin tropiska naturskönhet. Båtutflykten är en fantastisk upplevelse genom mangrover och tropisk djungel där luften är tung och full av ljud. Här har vi möjlighet att se hägrar, parakiter och andra spännande fåglar. På eftermiddagen åker vi vidare mot nordväst genom jordbruksland (tidigare regnskog), innan vi är framme i Flores senare på dagen.

Flores ligger i Petén, som är ett nästan ogenomträngligt djungelområde som täcker den nordligaste tredjedelen av Guatemala. Det var här som mayaindianerna först slog sig ner för ett par tusen år sedan.  Den lilla staden Flores grundades år 1700 på strandbanken av den vackra sjön Peten Itzá. Området är av central betydelse i mayahistorien, eftersom det var här som itzáfolket levde. Det var först 1697 som de blev besegrade, vilket officiellt betraktas som slutet på den här mångtusenåriga mayacivilisationen.

Dagens mål är mayalandets allra största attraktion, den fantastiska ruinstaden Tikal, även kallad El Mundo Perdido (den bortglömda världen). Vi åker längs med sjön Petén Itzá till nationalparken Tikal och besöker ruinerna. Tikal upptäcktes av en slump år 1848, men det är först de senaste årtiondena som man har öppnat dörrarna för besökare. Sammanlagt täcker ruinerna ett område på cirka 40 km2. Det finns rester av tempel som har anor från cirka 700 f.Kr., men komplexets guldålder – den klassiska mayaperioden – var cirka 300-900 e.Kr. Härefter blev den vackra byn övergiven av den härskande klassen samt största delen av befolkningen. Samtidigt drabbades den här mayakulturen av sin mystiska och ännu oförklarliga undergång i hela området. 

Många pyramider är fortfarande inte restaurerade och som besökare får man därför en känsla av hur det såg ut när man upptäckte dem. De utgrävda templen och pyramiderna, dvs. stadens centrum, utgör ett område på cirka fem km2 och är än i dag utan jämförelse mayafolkets vackraste, högsta och mest imponerande ceremonicenter. En av pyramiderna, med ett tempel på toppen, är nästan 70 meter hög. Tre bollbanor, ett stort antal ”torg”, altare, hus, stelar och reliefer ger ett överväldigande intryck och vittnar tydligt om mayafolkets djupgående kunskaper om astronomi och matematik. Vi går en sväng genom djungeln och ser mayaruiner som gömmer sig bland växtligheten. Floran och faunan är imponerande: orkidéer, mahognyträd, tuggummiträd (chicozapote), cederträd och palmer. Om vi har tur ser vi olika djur, kanske en vrålapa, räv, näsbjörn, vilda kalkoner, den exotiska tukanen eller olika papegojor.

Vi beger oss västerut mot Lacandón-regnskogen som är hemvist för Lacandón-folket, den mest isolerade gruppen av Mexicos ursprungsbefolkningar. Vårt mål är mayastaden Yaxchilán, som ligger i regnskogen vid kanten av Usumacintafloden. Vi tar oss dit med buss på halvdåliga vägar, med båt och till fots på djungelstigar.

Vi börjar tidigt eftersom det blir en lång dag. Efter en åktur på ca tre timmar kommer vi fram till  Bethél, Guatemalas gränsstad. Härifrån fortsätter vi med båt mot mayaruinerna Yaxchilán, som ligger ca 45 minuter längre uppför floden.

Njut av omgivningarna; upplevelsen att vara i gränsområdet mellan Mexiko och Guatemala är helt speciell. Yaxchilán kan endast besökas om man kommer med båt och det ligger strategiskt precis vid flodkröken. På det sättet kunde nämligen dåtidens invånare hålla uppsikt över eventuella hot som närmade sig utifrån. Ruinerna ligger mitt i djungeln där apor, vackra fåglar, fjärilar och en hög luftfuktighet gör besöket till en helt speciell upplevelse. Yaxchilán-ruinerna skiljer sig från de mayaruiner vi ska besöka under de kommande dagarna för att de faktiskt än i dag står precis som den gången de upptäcktes, utan att ha blivit restaurerade. När vi har sett oss mätta på byggnaderna tar vi båten tillbaka till den lilla staden Frontera Corozal och vidare med buss till Palenque.

Efter frukost kör vi ut till de enastående mayaruinerna vid Palenque, som ligger vackert omgivna av regnskog. Palenque är höjdpunkten i den senklassiska mayakulturen.  Den viktigaste delen är Inskriptionstemplet, där härskaren Pakals grav upptäcktes 1952. Pakal levde från 603-683 e.Kr. och var den viktigaste regenten i Palenque. Det var den första graven som upptäcktes i hela mayaområdet och ändrade alla teorier om att mayacivilisationen bara hade använt de pyramidliknande plattformarna som tempel. Man började nu undersöka de andra plattformarna och har sedan dess upptäckt över 300 gravar i Palenque – även i andra mayastäder såsom Tikal, Copan och Calakmul har man hittat gravar. Den största byggnaden i Palenque är Palatset – ett labyrintiskt komplex av borggårdar, korridorer och rum och det har även ett torn som har använts observatorium.

Man tar hela tiden nya steg framåt när det gäller tolkningen av de komplicerade mayahieroglyferna. Uppfattningen av denna stora kultur ändras och efterhand som man är kapabel att tolka fler och fler tecken. I perioder har mayafolket betecknats som ett krigarfolk för att sedan bli betraktade som en fredlig civilisation. I dag har man en mer nyanserad åsikt och mayakulturen har också förändrats under sin över tusenåriga storhetsperiod.  Man vet också att det var en kultur med en ovanligt hög intellektuell nivå. Mayafolket var stora astronomer och matematiker och det var de som upptäckte det abstrakta talet noll.  I djungeln runt Palenque finns en del små stigar som ger möjlighet att iaktta regnskogen på nära håll. På eftermiddagen kopplar vi av och smälter alla intrycken. 

Vi fortsätter till Campeche och kommer fram sent på dagen. Campeche ligger vid den Mexikanska golfen i delstaten med samma namn. Staden blev fredad av UNESCO i 1999. Innan dess var den gamla stadsdelen rätt förfallen, men efter hand har man restaurerat de flesta husen. Den gamla stadsdelen ligger innanför stadsmuren som är byggd för att beskydda staden mot piratangrepp och staden är full av vackra, låg pastellhus i kolonialstil.

Vi kör vidare över Yucatánhalvön till Uxmal som hör till mayafolkets Puuc-region som hade sin blomstringstid från det 5 till det 10 århundradet e.Kr. I Uxmal finns det ståtligt dekorerade Guvernörens Palats, som ligger på en tolv meter hög konstgjord plattform på cirka 20 000 m2; bara att uppföra själva plattformen har varit en avgörande bedrift.  Vi ser även Trollkarlens tempel, som är en pyramidliknande oval plattform med fem tempel. Enligt legenden blev allt detta byggt över en natt. På eftermiddagen kommer vi fram till Chichén Itzá där vi ska övernatta på ett trevligt hotell.

Vi börjar dagen på bästa tänkbara sätt och beger oss till det arkeologiska området Chichén Itzá, ett av världens sju nya underverk. Ruinerna ligger centralt på den norra halvdelen av Yucatánhalvön, cirka 120 kilometer från Mérida. Chichén Itzá grundades av mayaindianerna och var det dominerande samhället i den klassiska mayaperioden cirka år 600-900, men övertogs sedan av Itzáfolket omkring år 1000. När staden var som störst, levde här mer än 25 000 invånare, men endast de mest betydelsefulla medborgarna fick bo innanför stadsmurarna. Största delen av befolkningen, jägare och bönder, var tvungna att bo utanför stadsmurarna. När spanjorerna kom på 1500-talet, var staden redan övergiven. 

Chichén Itzá glömdes bort i över 300 år och man började utgrävningarna först i slutet av 1800-tallet. Till områdets mest kända byggnader hör bollbanan, kastellets berömda och storslagna ruiner, De tusen kolonnernas plats, Jaguartemplet och den heliga offerbrunnen.  Känslan av att vara mitt i det historiska maktcentrat sprider sig snabbt genom hela kroppen.

Sedan fortsätter vi till Mérida, den vita staden, som även kallas ”Yucatáns Paris”. Den gamla stadsdelen är präglad av spansk kolonialstil, medan kvarteret vid Paseo de Montejo har en stark art noveau och neoklassisk byggnadsstil från början av 1900-talet.    Det var Champs-Elysées som var förebild för Paseo de Montejo. Under eftermiddagen tar vi oss en titt på staden, bland annat katedralen och Palacio Municipal – stadens rådhus från 1542, samt Casa de Montejo, där stadens grundare, Francisco de Montejo y León, föddes.

Vi åker till Hacienda Sotuta de Peon. På den här lantegendomen producerar man än i dag sisal med maskiner stammar från tidigt 1900-tal. Sisal är en väldigt stark naturfiber som man utvinner från agaveväxten. Vi går på en rundvisning och lär oss mer om processen. Sedan besöker vi ett mayahus som är bevarat precis som det såg ut förr i tiden.

Dessutom tar vi ett dopp i en underjordisk källa – kom ihåg badkläder! Vi fortsätter till Sotuta Estate House där man kan se hur godsägaren levde förr i tiden. Resten av eftermiddagen är på egen hand.

I dag är det dags att vända hemåt igen. Vi åker ut till flygplatsen i Mérida. Här väntar ett inrikesflyg som tar oss till Mexico City och sen är det dags att flyga hemåt igen.