10 mars 2016

Jag tror att många underskattar Málaga. Det tycker jag är synd. Fyra gånger under tre veckor har jag åkt buss 15 kilometer från Torremolinos till solkustens centrum för att uppleva den här enastående kulturstaden med ett pärlband av muséer, en spännande och autentisk historisk stadskärna och Málagas svar på Alhambra, den moriska fästningen, Alcazaba. Ett minne från Málagas första storhetstid. Men låt mig börja med något av det mest danska: H.C. Andersen. I sin resedagbok ”I spanien” från 1863 skriver han bland annat: ”Ingen av Spaniens städer har gjort mig så glad, och fått mig att känna mig så hemma som Málaga. Folklivet, naturen, det öppna havet ...  och ännu viktigare, jag hittade älskvärda människor.” Han avslutar sin kärleksförklaring:

”Lev väl Málaga. På återseende, min kärlek”.

Det är lätt att förstå varför man i samband med H.C. Andersens 200-åriga födelsedag år 2005 reste en bronsstaty över honom på Plaza de la Marina. Statyn gjordes av den spanska konstnären José Martia Córdoba och visar H.C. Andersen som sitter på en bänk med sin resväska. Sätt dig gärna bredvid statyn och föreställ dig hur den älskade diktaren läser högt ur en av sina sagor.

Rysk konst? Vi är mest bekanta med den franska. Men i forna Sovjetunionen fanns konstnärer som lätt kunde konkurrera med de franska. Trots att du kanske är mer intresserad av bilar kan jag rekommendera ett besök hos grannen också. Du kommer inte att ångra det! Om du vill få en god överblick över Málaga ska du ta hissen upp till takterrassen på 15:e våningen på Hotel Marriott. Hotellet ligger nära Alcazaba, den enorma katedralen, H.C. Andersen och en av Medelhavets mest berömda hamnar. På Albatros-rundvisningen ingick ett besök i stadens äldsta vinbar från 1840. Antigua Casa de Guardia. En autentisk bar med stora vinfat och ett fotografi på Picasso på en av väggarna, men den gamle kyparen erkände att konstnären själv faktiskt aldrig varit där. Vi smakade på det sherryliknande Málagavinet i den trevliga miljön och helt plötsligt var det som att tiden stått still.

Av Peter Fredberg, journalist

Granada, där den arabiska och kristna kulturen möts, ligger 145 kilometer från Albatros-hotellen i Torremolinos eller två timmar med buss. Alhambra släpper endast in 7 000 besökare per dag, och vid vår utflykt hade Albatros bokat 70 platser. En utflykt du inte ska missa. Det framgick tydligt hur väl påpassad borgen och dessruiner av oersättliga kungliga slott (det finns bara tre stycken kvar) och arvet av muslimerna eftersom våra biljetter scannades hela tre gånger under vårt besök. Granadas kronjuvel, Alhambra, är arabernas sista bastion i Spanien. Det arabiska äventyret inleddes på 1200-talet och slutade när kungaparet Ferdinand och Isabella slängde ut de sista arabiska härskarna från landet 1492. Lyckligtvis finns det fortfarande några pampiga byggnader kvar även om Alhambra genom årens lopp har varit utsatt för krig och förödelse.

Vi gör en rundtur i Granada som är en av Spaniens mest intressanta städer med ett berömt universitet och en historik som är värd en djupdykning. Arabkvarteret Albaicin som ligger längs bergssidan och har smala slingrande gator och bebodda grottor på berget Sacromonte får besökarna att häpna. Jag har flitigt använt flera av Albatros erbjudanden om utflykter på bekostnad av stranden eller hotellets frestande soldränkta pool och utnyttjade även tillfället att besöka den idylliska bergsstaden Mijas som ligger en bit inåt landet några få kilometer från Fuengirola. En kort tur till en stad med taxiåsnor. Javisst! Det finns 60 taxiåsnor i staden. En tradition som går hela vägen tillbaka till 60-talet. Några arbetare var på väg hem på sina åsnor när de stannades av turister för att fotograferas. Dricksen var högre än vad de tjänade under en hel arbetsdag. En ny profession hade uppstått. Idag är taxiåsnorna en stor turistattraktion.

Av Peter Fredberg, journalist

När vi kom till Sevilla parkerade vi nära den gamla cigarrfabriken (där Bizets zigenarflicka Carmen rullade cigarrer) och vi gick en timslång promenad i solen i den stora Parque de Maria Luisa med imponerande Plaza Espana som huvudattraktion. En halvcirkelformad byggnad med en diameter på 200 meter. Vi passerade tjurfäktningsarenan La Maestraza som konkurrerar med Las Ventas i Madrid om att vara Spaniens främsta. Säsongen startar vid påsk och det finns plats för 13 000 åskådare. Jag vill inte direkt påstå att jag älskar tjurar, det är en grej att försöka tämja den, men om man ger hela sporten den sista dödsstöten, som man gjorde i Katalonien där La Monumental i Barcelona stängdes ner 2011, blir jag glad. På Kanarieöarna förbjöds tjurfäktning 1991. Intresset för tjurfäktning i Spanien är som tur är på väg neråt efter en mångårig strid för djurens rätt. Speciellt den unga generationen har vänt den blodiga traditionen ryggen.

”Den typiska gästen under en långtidssemester är från 60 år och uppåt. De flesta har gått i pension. Även om det är många som kommer tillbaka är merparten med för första gången. De är alltid lite osäkra på hur de ska kunna fördriva tiden, men just det utgör sällan ett problem. Vi erbjuder nio olika utflykter varav tre ingår i priset, och vi har massor av aktiviteter som filmkvällar, konserter, föredrag och guidade promenader. Jag lovar utlova att inga andra resebyråer har ett bättre och större aktivitetsprogram än vi”.

Under min första utflykt gav jag mig ut på landet tillsammans med reseledare Pernille. En väldigt kunnig och rutinerad guide som gav oss en god inblick i hur livet utformar sig i de små bergsbyarna mellan Malaga och Granada. I Andalusien stoltserar man med 300 solskensdagar om året och merparten av dagarna kan man vara säker på blå himmel och sol, men tyvärr råkade vi ändå ut för ett regnoväder. På väg in i bergen utanför Malaga körde vi längs odlingar med olivträd, apelsin- och citronträd och vackert blomstrande mandelträd med dess sköra och fina blommor. Vi hann göra några korta stopp i de små byarna utanför kusten. Här ter sig livet väldigt annorlunda jämfört med det vid kusten. I de små lantbrukssamhällena härskar friden. Utflyktens höjdpunkt var ett besök i den lilla men vackra landsorten. Här möttes vi av en grupp kvinnor och delades upp i grupper. Även om det inte var så lätt att förstå varandra, vår spanska räckte inte riktigt till, fick vi följa med de trevliga kvinnorna till deras hus där de hade dukat upp till en storstilad spansk lunch. Trots språkbarriärerna var det trevligt att få komma hem till en familj mitt ute på landet och förstå kontrasten från kustens festligheter och begivenheter.

Av Peter Fredberg, journalist