Nicaragua är Mellanamerikas största land och det mest glesbefolkade. Landet delar sina gränser med Honduras och Costa Rica och har kust mot Karibiska och Stilla havet. Nicaraguas nordvästra hörn är bergrikt med en del vulkaner. Vulkanutbrott och jordbävningar är ett välbekant hot. Vulkaner innebär även fruktbar jord. Det här området är landets mest tätbefolkade och är späckat med kaffe- och sockerrörsplantager. Stillahavskusten består av varmt och fruktbart lågland medan området från den karibiska kusten och en bra bit in i landet är ett mer ogästvänligt lågland med sumpmarker, regnskogar och ett virrvarr av floder. Kusten längs Karibiska havet består av sumpmark och mangroveväxtlighet. Den här kuststräckan kallas för Miskitokusten efter områdets indianska befolkning, miskitoindianerna, som har sitt eget språk och sin egen historia. Miskitoindianerna delar denna rika plats med apor, pumor, jaguarer, tukaner, krokodiler och ödlor.
Nicaraguas 7,1 miljoner invånare talar huvudsakligen spanska, bekänner sig till den romersk-katolska tron och bor i bergsområdena eller vid Stillahavskusten. Tre fjärdedelar av nicaraguanerna är mestiser (av blandat europeiskt och indianskt ursprung). Resten är européer, indianer eller afrikaner. Merparten av afrikanerna bor vid den för övrigt glest befolkade karibiska kusten, och ur ett kulturellt perspektiv har de mer gemensamt med de karibiska öarna än med övriga Nicaragua.
När Columbus kom till Nicaragua 1502 var det befolkat av indiankulturer som livnärde sig på att jaga. Dessa kulturer försvann när den spanska koloniseringen började från och med 1522. Området på västsidan av bergsluttningarna ned mot Stillahavet utnyttjades, men i övrigt fick inte landet så mycket uppmärksamhet, och förblev ett perifert område i det stora spanska kolonialområdet med centrum i Guatemala. Kolonialherrarna kastades ut 1821 och riktig självständighet uppnåddes 1838 efter ett kortvarigt förbund med de övriga mellanamerikanska länderna. I självständighetens kölvatten följde politiska konflikter, skiftande diktaturer och upprepade amerikanska ockupationer. USA tog stor ekonomisk och militär makt som varade även efter ockupationens slut och även under efterföljande diktatur under den mäktiga Somoza-familjen. 1962 startades en frihetsrörelse till minne av den mördade USA-motståndaren Sandino, och under många år förde man en outtröttlig kamp mot diktatorn som till slut flydde till USA och överlämnade landet till frihetskämparna.
Övergången från diktatur till demokrati innebar dock inte fred för Nicaragua. Det fanns en splittring mellan marxistiska och mer moderata krafter i sandinirörelsen samt motstånd från några av landets befolkningsgrupper, vilket mynnade ut i oroligheter som nästan övergick i inbördeskrig. USA hjälpte inte heller freden på traven, med sina ekonomiska sanktioner och hjälp till sandinisternas motståndare som kallade sig för contras. Sandinisterna behöll makten fram till 1990 och fick bättre sociala förhållanden som hälsa, bostäder och utbildning, trots den ofina behandlingen av indianerna. 1990 innebar slutet för den sandinistiska regeringen då oppositionens kandidat Violeta Chamorro vann det FN-övervakade valet med hästlängder.
Nicaragua är berömt för sin historia av passionerade revolutioner mot spanska kolonialherrar och förtryckande diktaturer, samt för sin vackra natur med bildsköna vulkaner och sjöar. En resa till Nicaragua erbjuder möjligheten att närma sig båda delar. Masaya-vulkanen, mellan Nicaraguas två stora sjöar Managua och Nicaragua, är vacker och skräckinjagande och skickar med jämna mellanrum upp ånga och moln. Spanjorerna trodde att vulkanen var ingången till helvetet, trots att omgivningarna är mer åt det paradisiska hållet med flera kratersjöar i de omkringliggande vulkanerna. Här kan man simma bland fantastiska växtmängder som lever och frodas i den fruktbara vulkanjorden. Sydost om Masaya-vulkanen ligger Mellanamerikas största sjö, Nicaraguasjön, med världens största ö i en sjö, Ometepe-ön. Ön uppstod från ett vulkanutbrott mitt i sjön. Ometepe är rätt plats för en härlig dag på stranden, klättring på aktiva vulkaner eller utforskning av uråldriga indianska statyer och hällristningar.
Den som hellre vill ägna sin Nicaragua-semester åt att simma i havet hittar det perfekta strandparadiset på Islas de Maiz. På dessa så kallade majsöar är livsrytmen avslappnad, vattnet lugnt och klart, sanden mjuk och vit och skuggan från kokospalmerna ett välkommet skydd från den intensiva solen. En vistelse i Nicaragua kan även bjuda på en historielektion i landets kolonialtid. Den äldsta kolonialstaden Granada ligger inkilad mellan Nicaraguasjön och vulkanen Mombacho, och är ett absolut måste för den som vill lära sig mer om kolonialtiden och letar efter gammeldags charm med pastellfärgade husfasader och hästvagnar på gatorna. Staden Leon grundades av erövraren Francisco Cordoba endast några månader efter Granada. Staden är Nicaraguas kulturella centrum och svämmar över av historia.
Upplev livet i vulkanernas skugga på den lilla vulkanön Ometepe. Låt dig smittas av revolutionsstämningen bland passionerade väggmålningar i universitetsstaden Leon. Känn historiens vingslag vid Managua-sjön där en liten grupp män och kvinnor för 6 000 år sedan satte sina tydliga fortspår i den en gång mjuka vulkangyttjan. Nicaragua har allt, och man behöver inte vara bekymrad - inbördeskrigen och oroligheterna tog slut för flera decennier sedan.