Namibia är känt för världens högsta sanddyner i den fantastiska, namibiska öknen. Förutom kilometerlånga sträckor av guldfärgade sandbanker, är det afrikanska landet rikt på nationalparker som hyser ett otal djurarter, en kust omgärdad av mystik och intressanta arkitektoniska lämningar från Tysklands kolonialtid.
Namibia ligger vid Atlanten, och gränsar mot Angola och Zambia i norr, Botswana i öster och Sydafrika i söder. Landet har en bra infrastruktur, vilket gör det enkelt att ta sig runt, även till grannländerna. Efter andra världskriget frigjorde Namibia sig från tyskarna, för att kort därefter bli annekterade av Sydafrika. Det skulle dröja ända till 1990 innan man höll sitt första fria val. De historiska lämningarna från den tyska kolonialtiden präglar, ur ett arkitektoniskt perspektiv, huvudstaden Windhoek, som ligger mitt i landet, och hyser omkring 160 000 av landets endast två miljoner invånare. Staden är även känd för sin rika flora. I motsats till merparten av landets städer, är Windhoek nämligen förunnat skiftande temperaturer och riklig nederbörd i ett land som har strålande sol 300 dagar om året.
Namibias befolkning inkluderar minst 11 olika etniska grupper. Medlemmarna av himbafolket utför sina vardagssysslor endast iförda ett ländkläde. Himbafolket har hållit fast vid sin nakenkultur, även om de tyska missionärerna brutalt försökte stävja denna ”ovana”. Himba-byarna i Namibias öken är ett levande bevis för att globaliseringen fortfarande inte har nått fram överallt. Deras ökenbröder, hereroerna, har visat sitt motstånd på ett helt annat överdrivet, nästan karikatyrliknande, sätt, genom att efterlikna de tyska jordbrukarna. Om man stöter på en person med lager-på-lager-skjortor och stora hattar med kohorn, är det förmodligen en hälsning från herereostammen till de tidigare kreatursuppfödande envåldshärskarna.
Förutom ett möte med världens största sandbanker, kan en semester i Namibia med fördel kryddas med en utflykt till en av de många nationalparkerna. I den över 22 000 km2 stora nationalparken Tosha, kan man se ett varierande utbud av vilda djur som elefanter, lejon, giraffer, zebror och leoparder. Under vintermånaderna, maj till september, har man störst möjlighet att se flamingos runt parkens vattenhål, och den här perioden är i allmänhet den mest behagliga för ett besök i parken. Mellan december och mars är det ofta så varmt i Namibia, att det knappast går att vara i ökenområdet, som upptar större delen av landets yta. Den som har fått nog av öknen, kan fortsätta resan ut till kusten med det förebådande namnet Skelettkusten. Kusten är känd för de många skeppsvrak som har spolats i land och de är en bidragande orsak till att området är inhöljt i mystik och gamla legender. Det går att besöka flera av skeppsvraken. Man låter sig lätt förföras av Kalahari-öknens bushfolk, pälssälarna och delfinerna i Benguela-viken, eller av Fish River Canyon, Namibias svar på Grand Canyon i USA.