Turkmenistan ligger i Centralasien, och härifrån fortsatte Sidenvägen vidare mot Europa. Landet gränsar till Uzbekistan i nordöst och till Kaspiska havet i väst. Dessutom gränsar både Kazakstan, Afghanistan och Iran till Turkmenistan. Här hittar man bland annat den UNESCO-bevarade gamla staden Konye Urgench, som vittnar om svunna tiders riken och en sofistikerad kultur. Idag bjuder landet på enorma kontraster med guldfärgad öken med vilda sandstormar till en huvudstad som utgör en sjudande modern oas med enorma marmorpalats, höghus och monument i skinande glas och metall. En rikedom som skapats med hjälp av Turkmenistans stora olje- och gasresurser. Turkmenistan är även berömt för sina vackra handknutna mattor.
Den stora svartsandade öknen Karakum upptar cirka 85 procent av Turkmenistans landyta. I landets norra del, vid floden Amu Darja, finns ett litet beboeligt område och i bergen mot Iran, där huvudstaden Asjchabad ligger, finns en större beboelig yta. Karakumkanalen byggdes för att kunna bevattna öknen med vatten från Amu Darja, primärt för bomullsodling. Tyvärr har konstbevattningen bidragit till Aralsjöns uttorkning. Turkmenistan har stora oljereserver och kan stoltsera med världens fjärde största naturgasresurser.
Turkmenistan har under de senaste 3 000 åren styrts av det ena storriket efter det andra. Från 400 till 700 e.Kr. invaderades landet av turkar och araber, och befolkningen konverterade till islam. Den turkiska invandringen har haft stor betydelse för landet, och det turkmeniska språket kommer från turkiskan. På 1880-talet erövrades Turkmenistan under våldsamma stridigheter av den ryska hären. Under många år satte turkmenerna upp hårt motstånd mot Sovjetunionen, något som resulterade i blodiga kravaller och många arresteringar. Trots motståndet lyckades man inte frigöra sig från Sovjetunionen, och 1924 blev Turkmenistan sovjetisk republik. Turkmenska socialistiska sovjetrepubliken exporterade framför allt råvaror som bomull, olja och siden. Turkmenistan kunde deklarera sin självständighet efter Sovjetunionens upplösning 1991. Landet fortsatte med kommunistiskt styre under ledning av president Saparmurat Nijazov, som var en auktoritär och enväldig ledare, utnämnd till president på livstid. Han dog 2006. Dagens regering har tillåtit andra partier än regeringspartiet Turkmenistans demokratiska parti, men landet kan fortfarande inte anses som en demokrati i ordets rätta bemärkelse.
Turkmenistan var tidigare ett stängt land, och turister var sällsynta. Men landet med den gästfria befolkningen har öppnat sig allt mer under årens lopp, och är definitivt värt ett besök. Den gamla staden Konye Urgench byggdes där två viktiga karavanrutter möttes, och var en viktig handelsknutpunkt på Sidenvägen. De förfinade arkitekturen på de byggnader som finns kvar, talar sitt eget tydliga språk om stadens kaliber. Konye Urgench finns med på UNESCOs lista över världens kulturarv precis som den gamla staden Nisa, som förmodligen var Partherrikets första huvudstad. Staden är en imponerande lämning från en svunnen storhetstid. Landets nuvarande huvudstad, Asjchabad, är däremot väldigt modern, och påminner nästan om ett mini-Dubai. Med sina pampiga marmorpalats, glänsande guldkupoler, välvårdade och stora parker och breda vägar med nylagd asfalt är staden en symbol på den rikedom som landets stora gas- och oljeresurser har frambringat. Många av de imponerande byggnaderna har en alldeles egen prägel. Bland annat är huvudkontoret för landets gasindustri format som en tändare. På kvällen, när alla ljus tänds, är staden bländande vacker.