Grenada är ett litet örike i Karibien och består av huvudön Grenada och öarna Carriacou och Petite Martinique, samt en mängd småöar utan fast bosatt befolkning. Grenada bildades en gång i tiden av vulkanisk aktivitet och landskapet är fullt av kullar som reser sig brant bakom det smala bältet av flacka sandstränder vid kusterna. Regnskogen klättrar utmed den slocknade vulkanerns sidor, då och då avbruten av en liten plantage med doftande muskotträd. Grenadas klimat är tropiskt och då ögruppen ligger på kanten av det karibiska orkanbältet är orkaner en obehaglig och ovälkommen gäst mellan juni och november. Det går däremot några år mellan besöken av mer destruktiva gäster som orkanen Ivan, som år 2004 förstörde byar och träd över hela huvudön. Det regnar mycket på Grenada, speciellt i de inre områdena, medan de lågtliggande områdena vid kusterna får något mindre nederbörd. Ett växtliv så grönt och prunkande som Grenadas kan inte uppstå utan regn, och även under de torraste månaderna ska man räkna med ett skyfall åtminstone var tredje dag. Temperaturen på Grenada ligger oftast på 29° med en variation på högst tre till fyra grader.
Columbus anlände till Grenada år 1498 men karibindianerna som en gång bodde på öarna fick vara ifred från europeiska kolonialherrar i över hundra år. Först 1650 bosatte sig en grupp fransmän här och det skulle inte dröja länge innan Grenada var täckt av sockerplantager och den indianska befolkningen ersatt med slavar införda från Västafrika. Britterna kunde inte hålla sig borta från Grenadas lönsamma socker- och kakaoproduktion. De övertog makten hundra år efter fransmännens erövring och behöll den fram till självständighetsdagen den 7 februari 1974. Endast ett par år efter att landet blivit självständigt började en kort period av marxistiskt styre, där premiärminister Maurice Bishop etablerade en nära relation till Cuba och Sovjetunionen. Detta motsattes kraftigt av USA som år 1983 tillsammans med ett antal karibiska stater sjösatte ett militärangrepp med det arga namnet ”Operation Urgent Fury” (Invasionen av Grenada) och sex dagar senare var Grenadas korta flirt med marxismen ett minne blott.
Merparten av Grenadas 90 000 invånare har helt eller delvis afrikanskt blod i ådrorna, men även europeiska, indiska och några få indianska gener finns representerade bland den grenadiska befolkningen. Ur ett kulturellt perspektiv visar sig landets skiftande historia och olika befolkningsgrupper på flera sätt; det officiella språket är engelska, medan de mest talade språken är olika former av kreolska med rötter i franska eller afrikanska språk. Det grenadiska köket består både av franska, afrikanska och indiska matlagningstraditioner. Den engelska närvaron på öarna visar sig tydligast i Grenadas nationalsport och urtypen för England - cricketspelet. Trots sin ringa storlek är Grenada världens näststörsta exportör av muskotnöt och slås endast på fingrarna av det till ytan 5 000 gånger större Indonesien. Grenadierna är så stolta över denna andraplats att den kryddstarka lilla nöten har fått en plats på den grenadiska flaggan. Samtidigt har muskotnöten, tillsammans med Grenadas produktion av kanel, ingefära och kryddnejlika, gett landet tilltalsnamnet ”kryddön” - ett ganska populärt namn som Grenada delar med bland andra Zanzibar och de indonesiska öarna Moluckerna.
En resa till Grenada kan med fördel påbörjas vid Fort George där man har möjlighet att se en stor del av det lilla landet från ovan innan man påbörjar sin upptäcktsfärd på allvar. Från en höjd högt över huvudstaden St. George’s bjuder den gamla fästningen, byggd 1705, på en svårslagbar utsikt över hamnen, hela lagunen och den berömda stranden Grand Anse i söder. St George’s är en av Karibiens vackraste städer med pastellfärgade hus som klättrar upp från den hästskoformade, segelbåtsfyllda hamnen längs de svagt lutande kullarna. Badkläder är ett måste i resväskan; ögruppens 121 kilometer långa kuststräcka har många idylliska stränder som liknar mångas sinnebild av den perfekta tropikstranden: mjuk vit sand, varmt kristallklart vatten och höga smala palmer som erbjuder en svalkande skugga om solen blir övermäktig. Den mest populära stranden är Grande Anse söder om St. George’s men här finns även många fler vackra och mindre välbesökta stränder (ofta med ”ursprungsstämning”) än på många andra karibiska öar. Under en semester på Grenada kan man även med fördel undersöka öns vackra inre. En bra utgångspunkt för detta ändamål är Grand Etang nationalpark. Nationalparken ligger runt den vackra sjön Grand Etang som ursprungligen är en utslocknad krater i en gammal vulkan. Från sjön slingrar sig ett myller av vackra vandringsleder in i den prunkande regnskogen.
Östaten Grenada är Karibiens kryddö. Här ackompanjerar doften av kanel och muskotnöt små laguner, regnskogsomgärdade vattenfall och traditionella västindiska byar. I Grenada kan man simma under vattenfall, återupptäcka kolonialtiden i den idylliska huvudstaden, ta sig ända ned till den oexploaterade ön Carriacou och varje dag utforska en ny strand.