I mångas ögon för namnet Mongoliet för förmodligen tankarna till Djingis Khan och vilda stäpper. Mongoliets landskap består av gyllene öknar och långsträckta, blåsiga grässtäpper, och landets mest berömda invånare, Djingis Khan, var i grannländernas ögon en barbarisk erövrare. Det mongoliska folket var så hotfullt att Kinas kejsare kände sig tvungen att låta uppföra världens största byggnation, Kinesiska muren, för att kunna hålla mongolerna borta från Kina. Att korsa gränsen till Mongoliet kan fortfarande kännas som att träda in i en annan tidsålder, och inte bara in i ett annat land.
Mongoliet är avgränsat av Ryssland i norr och av Kina i söder. Trots landets enorma yta på 1,6 miljoner km2 (Sverige ca 450 000 km2) begränsar sig befolkningsantalet till 2,8 miljoner, som lever utspridda på den enorma ytan. I nordväst sträcker ryska bergskedjor sig in mot Mongoliet och på en del ställen är de 4000 meter höga. Bergsidorna är täckta av barrskog, och i dalarna mynnar ett otal floder ut i spegelblanka sjöar. Söder om bergsområdet ligger en högslätt på cirka 1200 meters höjd, där nomader driver får, hästar och kameler framåt i jakten på de bästa gräsområdena. I sydöst glider högslätten över i den stora, gyllene Gobiöknen. De vilda djuren lever relativt ostörda i Mongoliet på grund av det låga befolkningstalet. I skogarna bland bergen härskar björn, snöleopard, älg och hjort. På stäpperna delar nomadernas husdjur föda med gaseller, vildhästar, vildfår och murmeldjur.
Mongoliet har ett typiskt fastlandsklimat med korta, varma somrar, långa, kalla vintrar och stora temperaturväxlingar. På några platser växlar temperaturen från plus 35° till minus 50° under ett år. Nederbörden är blygsam och i Gobiöknen är ett år utan regn inte ovanligt. När nederbörden till slut kommer, är det ofta i form av kraftiga skyfall eller snöstormar. Bästa tiden för en resa till Mongoliet är mellan maj och oktober. För övrigt är klimatet kallt och bistert, med stor sannolikhet för plötsliga snöstormar.
Mongolerna har varit husdjursägande nomader i århundraden, och många följer fortfarande den här traditionella livsformen. I hela Mongoliet finns det 23 miljoner husdjur, vilket utgör åtta djur per invånare. De invånare som inte lever som nomader bor antingen i landets relativt få byar eller i lantbrukskollektiv, där de odlar vete, potatis och grönsaker på de väldiga ytorna.
De tidigaste mongoliska nomaderna levde i spridda stammar som inte hade mycket samröre med varandra. Något som Djingis khan ändrade då han på 1100-talet samlade hela den mongoliska befolkningen och utvidgade riket till kolossala dimensioner. För mongolerna var Djingis khan en folkhjälte som gav landet styrka, sammanhang och ordning. En uppfattning som skiljer sig väsentligt från resten av världens tankar om den barbariska krigsherren. Vid sin död 1227 sträckte det mongoliska riket sig hela vägen från Peking till Kaspiska havet. Barnbarnet Kublai Khan fortsatte erövringstågen, och under honom blev Mongoliet det största riket i världshistorien. Men storhetstiden blev kortvarig. Mongoliet blev en kinesisk provins och förblev så till dess att en självständig, kommunistisk stat vid namn Mongoliska Folkrepubliken, upprättades 1924 i allians med Sovjetunionen. Under folkrepubliken utrotades nästan alla spår av religion, men efter den nya demokratiska författningen 1992 blomstrar den tibetanska buddhismen återigen i Mongoliet.
En resa till Mongoliet är något för alla som är ute efter fantastiska naturupplevelser i sällskap av sig själv, några vildfår och kanske en förbipasserande nomadfamilj. Här kan man vandra i djupa skogar och över vidsträckta stäpper. Här kan man övernatta hos nomadfamiljer i traditionella, cirkelformade ger-tält där alla äter, sover och håller sig varma runt eldstaden i mitten. Riktig ensamhet kan upplevas i Gobiöknens röda sand, där befolkningstätheten endast är tre personer per kvadratmeter. Runt den lilla, loja huvudstaden Ullaanbatoor ligger fyra heliga berg, som med sitt rika djur- och växtliv är ett populärt tillhåll för flyttfåglar. Tavanbogd Nationalpark i Mongoliets västra hörn är ett överväldigande vackert bergsområde med sjöar, floder och arkeologiska sevärdheter.
Den som även vill fylla sin semester med lite kultur, kan besöka munkklostret Amarbayasgalant Khiid. Klostret, som ligger i en dal i norra Mongoliet, är landets viktigaste och vackraste kloster. Många av klostrets tempel och statyer förstördes av kommunisterna på 1930-talet men det går fortfarande att få tillgång till de som finns kvar. Man kan även närvara vid munkarnas dagliga ceremonier. Om man reser till Mongoliet ska man göra sig redo för storslagen natur, relativt primitiva övernattningsmöjligheter och en något ovanlig kost. Vägen till en mongols hjärta går genom vodka i stora mängder, och för övrigt består menyn av getmjölk och fårkött i alla möjliga former.